29 Nov 2009

Känner mig så jävla nertryckt, så jävla spottad på. Öppnar munnen men ångrar mig, stänger munnen och känner hur ilskan av att inte få fram känslorna i ord tar vid! *Vad i helvete ska jag säga? Vem fan skulle lyssna?* någon vän? finns det någon äkta sådan? en som värkligen bryr sig om en, i vått och tort som ställer upp med en axel att gråta mot?? jag vet inte, känner inte riktigt att det är någon som visat det, kanske jag inte har tittat ordentligt. Jag vet inte, allt jag vet just nu är att jag lever i ett helvete med falska och iskalla personer, som jag inte kan komma i från.

Kommentera behöver en kram! <33